Det finns mycket att tjäna på att ge kalven en optimal uppväxt. Med hjälp av data och statistik ökar möjligheterna att följa mjölkproduktionen, skriver Johan Waldner i ATL
Varje kvigkalv som föds kan vara en potentiell 100-tonnare, en frisk och hållbar ko. Det gör henne till gårdens mest värdefulla djur. Kalvens uppväxt är avgörande för hur den framtida mjölkkon kommer producera, men vad behövs för att lyckas med uppfödningen?
Råmjölken är, som alla vet, väsentlig för den nyfödda kalven, trots det konstaterade en stor undersökning i USA att nästan 20 procent av de unga kalvarna inte hade tillräckliga nivåer av antikroppar i blodet. Det är troligt att förhållandet är liknande i Sverige.
För att kalven ska kunna bli en högavkastande mjölkko är, utöver råmjölken, en hög avvänjningsvikt, stor konsumtion av kraftfoder och rätt inkalvningsålder viktiga faktorer. Den optimala inkalvningsåldern är 23 månader, trots det är medelåldern på förstakalvare över 27 månader i Sverige.
Vid en inkalvningsålder på 28 månader blir, enligt amerikansk forskning, livsproduktionen cirka 2 772 kilo lägre jämfört med om hon kalvar in vid 24 månader. En måttlig uppgång i avkastning på varje enskild ko kan inbringa stora extra tillskott då mjölkpriset är högt.
I början av oktober höjde Arla priset för konventionell mjölk till 6 kronor per kilo. Om en besättning med 100 kor ökar avkastningen på 1 kilo mjölk per ko kan man sälja 36 500 kilo mer mjölk till mejeriet. Med dagens mjölkpris skulle det öka intäkterna från mejeriet med drygt 200 000 kronor.
Det låter enkelt i teorin att se till att kalven får en optimal uppväxt så att hon kan producera efter sin fulla potential och därmed öka intäkterna till gården. Varför är det då så svårt att få till det praktiska? Att sköta kalvar är en uppgift som kräver ansvarstagande och noggrannhet och ju mer vi lär oss om effekterna av deras välbefinnande desto viktigare blir arbetet.
Det är djurskötarna och lantbrukarna som gör det viktiga arbetet med djuren som leder till högproducerande och hållbara mjölkkor. Här har Agricam tillsammans med mjölkproducenter och andra experter inom branschen identifierat olika behov av förbättringsåtgärder.
Det finns nästan oändliga möjligheter med digitaliseringen och det är dags att lantbruket drar nytta av tekniken som industrin länge har använt sig av. Kommunikation mellan personalen på gården underlättas, inga fler kalvar behöver falla mellan stolarna vid personalbyte. Alla vet vad som ska göras och vilka kalvar som behöver extra tillsyn.
Dessutom är gårdsbaserad data och statistik ovärderlig när det kommer till förbättringsåtgärder och dess resultat. Samverkan med veterinär och rådgivare blir mer tillgänglig och kan anpassas efter gårdens senaste statistik, vilket förenklar framtagningen av strategiskt förebyggande åtgärder. Det leder även till ett mer resurseffektivt utnyttjande av veterinärernas arbetstid, eftersom kommunikationen många gånger kan ske på distans.
Effektiviseringen som digitala verktyg erbjuder gör det enkelt för alla att göra rätt åtgärd vid rätt tidpunkt. Nu behöver branschen växla upp sitt arbete med att tillämpa ny teknik. Politiken behöver därför ta krafttag kring hur lantbrukets teknikintensifiering och digitalisering kan påskyndas.
Det finns stora vinster för gårdarna, djuren och klimatet om det svenska lantbruket växlar upp sin digitalisering. Det möjliggör också kalvens potential att bli en 100-tonnare.
Johan Waldner
Strategiveterinär, Agricam